FANDOM


2971Redigera

Drunoks KrigRedigera

År: hösten 2971
Ursprungligen så brydde sig inte Rethvan om kriget i Drunok, men då hans familj bestämde sig för att finansiera upproret så kom han att motvilligt bege sig ditåt. Han nådde dvärgastaden i slutet av 2971, några veckor efter att han lämnat Caserion i maklig takt. Då han mötte ledarna för motståndsrörelsen så började han genast att misstro Riddare Igor Wiltman. Trots allt så var mannen fientlig och vägrade att betala ut en skällig lön till en läkare av Rethvans kaliber.

Några månader senare blev det inte hellre bättre av att han inte ville betala Rethvans livvakt och hans tjänare av vilka han åtminstone behövde tjänaren för att kunna fungera. Därefter så började Rethvan själv betala för sina tjänare igen och han har sedan dess haft en stark misstanke att Igor tänker att försöka 'göra sig av med honom'. Han har dock en plan som kan sätta honom i säkerhet ifall att världen plötlsigt skulle visa sig vara hans fiende igen.

TrollenRedigera

Rethvan är livrädd för trollen och vägrar närma sig dem. Han har sett dem krossa sten och inser vad en sådan best skulle kunna göra med hans kropp. Han kommer därför vägra hjälpa ett av trollen såvida det inte är kedjat och helt medvetslöst.

Slaget vid DarholmRedigera

År: hösten 2971
Under slaget emot Darholm så kämpade Rethvan med att rädda så många liv han kunde. Trots att han gjorde det bästa han kunde, så gick inte alla liv att rädda.

Under själva slaget så vrålade han så gott som konstant till de andra fältskären och tog sig ann de mest skadade för att försöka rädda deras liv. Ett flertal män gick honom ur händerna och han är än idag ångerfull över att han inte kunde göra mer. Efter slaget så jobbade han övertid och slet konstant i nästan 28 timmar utan sömn. Detta har vunnit honom viss respekt hos mannarna, vilket lett till att de börjat tala om honom som en Drunokisk hedersman, trots att han inte är ifrån Drunok.

Då slaget var över hade han spenderat så gott som hela sin reserv utav läkemedel och utan möjlighet att skaffa nya försökte han sig på en del alternativa läkemedel, men fann inget som kunde göra det han ville.

Efter slaget så kom han, tillsammans med övriga gruppen, att bygga upp den sjukvårdsstugs som nu står vid deras fort i Dimbergen. Stugan är ett tvåvåningars trähus med en operationssal som Rethvan själv hjälpte till med att designa.

2972Redigera

Sökandet i österRedigera

År: sommaren 2972
Riddare Igor Wiltman bestämde sig för att resa österut, gjorde Rethvan något så ovanligt som att erbjuda sig att följa med. Detta eftersom han ansåg att de delvis behövde en helare, men han ville också komma ifrån fästningen.

Då de besökt en by i området där rebelledaren sades finnas, så fann de en grupp med jargier som anföll rebellerna. Rethvan och de andra rusade in i striden och räddade så många av rebellerna som de kunde. Då de räddat dem så flydde de åt olika håll och återkom till en by de besökt tidigare. Gruppen valde att inte rida in i byn pga. risken med spioner och emot Rethvans personlighet så erbjöd han sig att besöka en går under täckmanteln att han var en Caserisk handelsman som blivit rånad.

Det visade sig vara en god ide och Bors Vattenmark erbjöd dem skydd för natten. Trots detta så blev de avslöjade av en av drängarna, som Troy Abraham Dean dödade med två snabba slag, vilket chockade Rethvan djupt. Den tro han byggt upp för gruppen och Riddare Igor Wiltman, gled sakta undan då han insåg vilka mordiska män det var han umgicks med.

En dag efter att de flytt undan jargierna så mötte de en man som tog dem till Haukon Allman, som ledde gruppen av sabotörer som bekämpade jargierna. Efter en natt i den Förbannade Dalen så lämnade de dock Haukon efter att ha gett honom en stor summa pengar.

Rethvan ser nu fram emot att återigen få se Cirefaldisk mark, men han ber konstant till Cirza om att han inte ska bli indragen i den maktkamp som existerar i kolonin...

LundabyRedigera

I den lilla staden som ligger i norra delen av Asharien så mötte gruppen 3 alvkvinnor och en alvman som Rethvan, Riddare Igor Wiltman och Riddare Mael Ehrensvärd genast bestämde sig för att försöka charma in sig hos. Igor Wiltman kom dock att sabotera Rethvans försök och hans fientlighet till Igor har återigen ökat och hans tilltro till mannen fått sig en knäck.

CaserionRedigera

När gruppen väl nådde Caserion så började Rethvan direkt att samla information om alkemiska texter. Han lyckades inte komma över en bok med recept, men det lär nog bara vara en tidsfråga innan han kan utföra de experiment han är ute efter. Han lärde sig dock mycket utav en alkemist i staden och fann även att det inte verkade som om hans gamla fiende tänkte ta livet av honom... ännu...

AsharienRedigera

I asharien så arbetade Rethvan mycket med sina drycker, men då de återkom till Camard efter en kort resa inåt landet så blev han skjuten i ryggen av en lönnmördare. Han överlevde precis och chocken blev så mycket att han tog beslutet att verkligen stanna hos sin alviska vän i Caserion för att vila upp sig under en period.

Han försökte återigen charma henne genom att köpa md sig

Hans vistelse hos henne blev dock kort, för han blev i vägtvingad efter ett antal dagar av gruppen då Furste Almund av Silversköldens liv stod på spel efter ett slag där han blev dödligt sårad. Rethvan lyckades rädda hans liv med hjälp av sin skicklighet.

KraggbergenRedigera

År: Vintern 2972
När de gruppen återkommit ifrån resan till Caserion, så stannade de bara mycket kort tid i fästningen. De gav sig efter bara några veckor av igen för att söka sig norrut och därmed kunna besöka Kragen Svärdsvingares hem. Färden gick genom Drunok där de stötte på en grupp med Cirefaldiska handelsman.

Som en blixt ifrån klar himmel så slogs Rethvan av iden att köpa en mycket fin amulett tillägnad Cirza. Han valde ut en 7 karats rubin och fäste i en mästersmidd amulett ifrån Caserion (se föremål och utrustning). Med den hängande runt halsen begav sig sedan gruppen norrut, emot Kraggbergen...

På resan så skedde dock en del märkliga saker. Inte nog med att de slogs emot Horndrakar och Pantheror, utan de hamnade också i skugglandet, vilket har fått Rethvan, hans livvakt och tjänare att be ännu mer intensivt till Cirza.

2973Redigera

Det Fria DrunokRedigera

År: Våren 2973
När gruppen återkom så stod dock en sak klar... det var vapenstillestånd och nästan fred mellan Drunok och Jargien. Inte nog med det, utan det verkade som om freden skulle faktiskt komma att hålla i sig.

Då freden kom till Drunok så såg Rethvan många av sina drömmar besannas. Inte nog med att han fick en "riddartitel" och ett gods (med två separata hus för laboratorium och sjukstuga, allt på Riddare Maels mark), han fick också löfte om att få vara med och rusta upp en akademi i Drunok. Det enda som han egentligen är emot där, är att han inte vet hur hans släkt kommer svara på det. Han är dock nöjd, oavsett om han får stanna eller ej, ty han har överlevt kriget och därmed överlistat Cirzas planer ännu en gång.

Kort därefter, så blev Rethvan och gruppen ivägskickad till det fjärran landet Consaber för att där binda starkare band och smidigare kontakter mellan de två rikena.

ConsaberRedigera

År: Sommaren 2973
Resan till Consaber tog hårt på Rethvans hälsa och han spenderade mycket av tiden med att hänga över relingen och kräkas, vilket stärkte hans uppfattning om att Sabrier inte har en anning om hur man sköter ett fartyg. Behandlingen han fick då de kom fram gjorde dock att han faktiskt kom att acceptera sabrierna och han har numera inget agg emot dem förutom den rivalitet han känner emot dem som alla cirefaldier bör göra.

HemkomstenRedigera

År: Hösten 2973
Då gruppen återkom ifrån Consaber så slog sig Rethvan ner och började skriva på sin bok om läkekonst som han har för avseende att göra till ett standardverk på den akademi han kommer arbeta på. Samtidigt så experimenterade han också en del med alkemi och lyckades vid slutet på året att åkalla en Salamander av misstag. Denna varelse brände ner hans laboratorium och flydde ut i skogen. Mael, Retvhan och ett par skickliga krigare under Maels löning fick ge sig efter den och dräpte den under mycket om och men (Rethvan spenderade mer tid med att fly för livet undan Salamanderns eldslågor än att faktiskt slåss emot den). Mael och Rethvan hyllades som hjältar av den lokala byn, även om en del arga ord kastades emot Rethvan, som lovade att aldrig mer åkalla en sådan varelse.

Numera spenderar han mer tid med att bota de sjuka i byarna respektive utföra kirurgi på de som behöver det. Han har också gett en större summa pengar till sin familj för investering och han funderar allvarligt på att investera nästan allt han äger i Smellz handelsbolag, då detta tycks vare en växande bransch.

KraggfesternaRedigera

År: Vintern 2973
Efter att ha spenderat ett par förhållandevis lugna månader så fick plötsligt Rethvan en kallelse till Almund Silverkölds hov. Han blev ombedd att resa norrut för att försöka rädda livet på en hövdingason i en av de kraggstammar som bor längst söderut och är flitiga handelsmän och allierade med Drunok. Trots att han till en början vägrade så fick han ett flertal erbjudanden det var svåra att säga nej till och till sist så begav han sig norrut, efter att ha skrivit ett rejält testamente. För att lättare ta sig fram i den otillgängliga vildmarken och för att även ha med sig en guide så skickades även Kragen med för att underlätta resan. Tack vare honom tog resan betydligt mycket kortare tid, men han drog också till sig en del aggressioner då han inte tillhörde samma stam som de reste till.

Resan var svår då vintern 2973 var en av de hårdaste i mannaminne. Snart så nådde han dock fram och lyckades efter en mycket lång operation rädda sonens liv. Det hela var dock inte över där, för en räd ifrån en annan stam satte stor press på Rethvan och då han flydde ifrån byn gick han vilse i ödemarken. Efter att ha spenderat två dagar utan någon hjälp, så hittades han av kraggbarbarerna som genast tog hem honom till sin stam där han fick hjälpa dem rädda livet på de skadade som ännu inte passerat bortom slöjan. Även om detta gav honom en viss respekt hos folket, så var de alla överens om att fly ifrån strid är ett föga nobelt sätt att visa sitt mod på, så Rethvan fick inte delta i den stora segerfest de höll efter att ha dödat de sista av de som anföll deras by.

Mael och Kragen, som deltagit i försvaret och striderna blev dock välkommnade vid festen och deras namn skållades till för deras kampvilja och skicklighet. De fick också närvara då en av kraggbarbarerna utsågs till Ödeskrigare, en titel som endast ges till de som dödat flest motståndare med andarnas välvilja. Denne unge krigare Nekor föraktade Rethvans svaghet och försökte få dem utkastade, men tack vare Maels diplomati och Kragens styrka så förhindrades detta och de kunde resa ifrån byn under fredliga former.

2974Redigera

Drunoks DiplomatiRedigera

År: Våren och Sommaren 2974
Då Rethvan åter igen kommit tillbaka till Drunok så skedde något mycket intressant. Han hade fått en officiell inbjudan till Furste Almunds hov att delta i en stor fest för att fira Drunoks återuppståndelse. Han var en av de som blev erbjudna att rida ut och lämna brev och korrespondens till viktiga personer över Asharina halvön som Almund legat i kontakt med på sistone. Innan han lämnade sin gård så lade han dock ut ett par beställningar. Det första var att hans hjälpreda på gården skulle försöka se ifall det gick att få tag på ett antal mycket goda ridhästar samt att han lät påbörja byggnaden av två kvarnar i Maels förlänning för sina egna pengar. Han planerar att ge all vinst till Mael, men sedan ta ut en liten procent någon gång i framtiden, då kvarnarna betalat av sig.

Resan började med att de red in i Caserion där de efter att kriget emot Raunerna börjat så flydde de söderut. Dock så blev Karrnack och Igor Wiltman tillfångatagna och Rethvan fick låna ut 3000 silver för att de skulle kunna köpa sig loss. Därefter red de söder ut och nådde snart fram till Marek Pomian, men inte förrän de varnat ett flertal handelsmän och fiskebyar om de annalkande raunahorderna.

De stannade inte länge i Marek Pomian, speciellt inte sen Igor övertygad Rethvan om att Senneriana måste lämna landet för att slippa raunerna. Rethvan skickade brev till henne och bad henne mötta dem vid Raunflodens stora vadställe, vilket hon också gjorde (även om hon lät dem vänta där ett tag). Rethvan var inte nöjd med att de andra visade henne så mycket uppmärksamhet, men tålde det för hennes skull.

När gruppen sedan nådde fram till Lim Alan så visade det sig att de blev utlurade ur ett bakhåll. Rethvan räddade Maels häst (till en kostnad av två perfekta drycker). Kort där efter så förstärktes gruppkassan och gruppen av pengar samt manskap ifrån Drunok, vilket sedan gjorde att de kunde ta en båt via den stora floden ner till Camard, där de mötte Frijarlen för att diskutera inbjudan till kröningen av Furst Almund Silversköld som Drunoks konung.

Efter att ha varit i Asharien, så färdades gruppen söderut emot Soldarn och då de passerade Trollhem så fick de reda på att inbördeskrig hotade landet. De reste vidare efter att Rethvan varnat dem för de sjukdomar som fanns i området, men de hann inte mer än komma till Staden Boron förän inbördeskriget bröt ut och gruppen fastnade i den nu belägrade staden. Detta ledde till ett visst kaos, men det dröjde inte länge innan Mael och Igor beslutsamt ställde upp i ett utbrytningsförsök. Mael lyckades med sin krigserfarenhet och sin talförmåga att ta befälet över de riddare som stormade och de angrep snabbt fiendelinjerna och lyckades slå sig igenom så en grupp med lätta ryttare kunde undkomma. Rethvan såg med fasa ut över spektaklet ifrån murarna och bad till Cirza för att Mael skulle klara sig. Med lycka kunde han se hur hans goda vän återvände oskadd till staden, men de 8 riddarna som blev sårade under anfallet stod det värre med. Rethvan kastade sig över dem med nål och tråd, vilket ledde till att alla utom en kommer kunna återvända till slagfältet. En av dem, brodern till en högt uppsatt adelsman i Soldarn, avled dock av skadorna och mannen anklagade Rethvan för att ha med försåt låtit mannen dö. Mael lyckades dock prata omkull mannens anklagelser och han fick dra tillbaka dem, även om vreden fortfarande är där. För deras förtjänster under detta slag, så belönandes Mael, Rethvan och Igor med varsitt guldpannband, som de numera kan bära med stolthet.

Slaget utanför HarldalonRedigera

Då gruppen närmade sig den berömda svärdsspelstaden så fick de till sin skräck se att staden låg under en kraftig belägring. Vad som chockerade dem än mer, var att konungens arme närmade sig söderifrån och de blev snart vittne till ett stort krigsskådespel där den Soldiske konungen krossade en av upprorsmakarnas armeer. Detta ledde snabbt till att de blev inbjudna till den soldiska konungens tält och efter att först ha blivit utskällda, blev de hjärtligt mottagna av den soldiske rikskonungen som visade sig bara behaga skämta med det ringa följet.

Rethvan valde att ta tillfället i akt då konungen ändå var inom hans räckvidd och han sålde en hel del drycker till de adelsmän som ville återställa sina skador efter slaget, vilket han tjänade en smärre förmögenhet på. Att återigen stå på solid mark var underbart, vilket ledde till att Rethvan nu smider mer planer på att utöka Maels förläning och hans egen mark för att därmed än mer kunna dra in pengar på jordbruket.

Återkomsten till DrunokRedigera

År: Hösten 2974
Då gruppen till sist bjudit in alla som de sökte, begav de sig söderut till Talon, där de tänkte ta en båt norrut, men de hann knappt mer än stanna i staden förän en mystisk man sökte upp gruppen och tog fram en tvillingdolk (nåja, Rethvan har upptäckt en del skillnader, vilket han misstänker han själv gjort) till Rethvans radard. Mannen hade en son han behövde få hjälp att bota och tog dem norrut med sin båt till södra delen av Stormön. (Mannen visade sig i själva verket vara Mannen i svart som en viss kraggbarbar stött på för alltför många år sen).

Efter en lång och avancerad operation så lyckades Rethvan och Igor till sist rädda den unge mannens liv och de belönades rikligt för sina insatser, samt att de fick låna mannens båt för att ta sig till Camard. Efter en veckas vilotid i Camard färdades gruppen vidare till Caserion, ifrån vilket de tog en flodbåt via Raunfloden med sikte på Drunoks nya huvudstad. Resans gång var ganska enahanda, men det skedde en del ljusglimtar emellanåt.

Under resan så mötte de den mystiska Ben Urich, en Raunkrigare av okänt ursprung, men de sprang också på den Mhim-dyrkande äventyraren Mur'al'Din, vars koppling till Kharon gjorde att han följde efter gruppen emot Drunok. Utav honom fick de reda på att mycket har skett sedan de sist hörde av deras vän, som skickade bud söderut för länge sedan men som aldrig kom fram.

Akademin i DrunokRedigera

År: Vintern 2974
Efter att ha återigen etablerat sig i Drunok och börjat arbeta mer med kontakterna så återvände Rethvan till den akademi som finns i Drunoks huvudstad. Där undervisade han vidare som lärare i läkekonst och skrev även vidare på sin bok. Gruppen som sådan stannade i sina provinser under slutet av hösten och då midvintern lade sig tung över Drunok, precis innan vädret gjorde det omöjligt att resa så återvände Rethvan hem till sitt gods. Två hästar gick faktiskt förlorade under resan, men det stod den blivande konungen Almund för

Under ett besök hos Rethvans gode vän Mael, så dök en man som hävdade att han var Maels släkting dök upp vid hans gård tillsammans med en grupp legosoldater som han anförde. Han förklarade att han missat kriget emot Jargien pga ett löfte till en Jargisk utforskare som tog hans vägar långt norrut in i Kamor. Än så länge vet inte Mael eller Rethvan vad de ska tro om mannen och Rethvan föreslog, till sin egen förvåning, att de skulle rådfråga Igor om mannen.

Vargvinter, Banketter och AlverRedigera

År: Vintern 2974
Under Daaks Uppenbarelsedag 2974 så valde Rethvan att färdas till julottan tillsammans med Mael för att besöka den nya Kyrka som en närliggande Jarl låtit uppföra eftersom han börjat frukta för att hans synder skall komma ikapp honom nu när han börjar bli till åren. När den vackra mässan var klar så mötte de Rikards karaktär och Silvers karaktär som tydligen färdats dit specifikt för att möta Mael och diskutera den handel so mgick genom deras provinser. Sagt och gjort så började de prata, men mitt under samtalet och Midvinter Mjödet så rusade en ung ädling in och förkunnade att Jarlens släde blivit överfallen av en grupp varga. Gruppen red genast ut för att hjälpa Jarlen tillsammans med en rad andra adelsmän. Efter en kort kamp så räddade de Jarlen och dödade en varg.

Gruppen festade sedan vidare tillsammans med de andra adelsmännen och rörde sig sedan söderut för att tillsammans resa till sina förläningar. Problem uppstod dock då de red igenom Maels förläning och en av Maels knektar red fram för att be om hjälp med ett problem... Den lokala prästen i Maels förläning hade dött och sedan till synes försvunnit... Gruppen undersökte och upptäckte att två magiska kraftströmmar hade mötts och skapat ett Ataxtropiskt och Kryotropiskt fenomen som spred sig ner i vattnet och som därmed gjorde folk galna då de drack det. De bröt den magiska cirkel som fanns runt platsen och det ledde till att förbannelsen bröts och de berikades med ett antal kryotropiska och ataxtropiska kongelat.

2975Redigera

På resande fot igenRedigera

År: Tidig Vinter 2975
Kort därefter så nådde de Maels huvudgods, Rovalts Gods, där de slog sig ner för att vänta ett par dar så att de återigen kunde ta sig fram. Där övade de vapenlekar, studerade alkemi och inväntade det nyårsfirande som skulle ske på godset. Festen var en succé och även Rethvan ställde sig upp och höll ett, enligt Drunokisk standard, manligt tal. Tyvärr så somnade Rikard av alkoholen som förtärdes och Rethvan fick dra sig undan pga. fylla.

Inte allt för långt därefter så besöktes gruppen utav Alver som erbjöd Mael att få köpa en Alvhäst som gåva åt Drunoks blivande konung. Mael svarade direkt på det att han gärna mötte dem vid gränsen av Drunok och resan planerades genast in. Snart var gruppen på väg emot Nya Arlon.

Nya AarlonRedigera

År: Tidig Vinter 2975
Under dagarna som gruppen stannade i Nya Arlon så skedde dock en del händelser som satte sina märken efter sig. Silvers Karaktär startade av misstag ett litet gatlopp och det utbröt kravaller efter att de tagit hennes magi som ett tecken ifrån Malgorah. Rikard blev också slagen medvetslös och togs till akademin för att vårdas där och under Rethvans vård så fördes denne med ut till mötesplatsen där de skulle möta alverna.

Mötet med alvernaRedigera

År: Vinter 2975
Det dröjde inte länge förrän gruppen sedan satt på en båt och färdades österut, längsmed Raunfloden för att nå fram till den plats där de skulle möta alverna. Resan var händelselös och lugn, men då gruppen nådde fram så upplevde de som var vakna en så kallad ödets natt med stjärnor som föll över himmlen. Dagen efter så vaknade gruppen till hur alverna vandrade in i lägret och det blev ett mycket glatt gille där man pratade lite om Drunoks framtid och Mael äntligen fick den alvhäst han ville införskaffa till Almund i kröningsgåva.

När sedmera gruppen började färdas tillbaka så valde de den annorlunda vägen genom vita skogen och söder om Dimbergen upp emot Maels förläning. På vägen dit så stötte de på ett rövarläger och de spårade snabbt upp rövarna och slog ner dem. De färdas nu med deras byte till närmsta civiliserade del i den delen av Drunok.

Rethvan fick som vanligt hoppa in och rädda livet på Sigismund Vite, som fick en pil genom hakan upp i munnen.

Raunernas AlliansRedigera

År: Tidig vår 2975
Det kom sig, under våren, så att Almund förklarade för Mael och Igor att det var dags att söka allierade som kunde hjälpa dem att ta tillbaka Drunok. Ögonen föll på de Rauner som plundrade den jargiska delen av Drunok och en kort tid senare så arrangerades ett möte med en av Hordernas ledare. Efter ett långt samtal, som bland annat kantades av ett kort nattligt uppbrott då Raunerna behövde försvara sina erövrade marker emot Jargiska trupper, så slogs en överenskommelse fast. Khanens son skulle få delta på Almunds kröning och detta skulle befästa att de båda grupperna skulle hjälpa varandra. Nöjda och stärkta av detta så verkade allt vara lugnt, men ett brev kom där Rethvan fick ett hemligt uppdrag av Almund, vars natur han inte avslöjat.

Almunds KröningRedigera

År: Våren 2975
Almunds kröning skedde med pompa och ståt. Rethvan såg mycket väl demonen som kom in i rummet, men valde att inte säga något av skäl han håller för sig själv. Hittils har han inte ens sagt något till Mael, utan han väljer att vänta tills ett bättre tillfälle presenterar sig. Under kröningen försökte han dricka måttligt, men det blev lite väl mycket vin då Igor gifte sig bara ett par dagar senare och han behövde stärka sig inför den persen. Inte nog med det utan han blev också uppsökt utav sin släkts representant i Drunok som förklarade för Rethvan att det finns ett familjärt intresse av att öppna en cirefaldisk bosättning längsmed floden där man, likt på många andra platser i världen, skulle kunna bygga ett cirefaldisk samhälle, som trots att det lyder under den Drunokiska kronan, ändå har ett visst mått av självstyre. För första gången så nämndes det också att Rethvan borde gifta sig (vilket kan ha spelat med i att han lyckades bli ganska packad den dagen).

Explosionen i KastenaRedigera

År: Våren 2975
Då de sårade tagits till Kastena efter det slag som gruppen utkämpade där, bestämde sig Rethvan för att försöka rädda några av de mer svårt sårade genom att koka upp lite extra helande drycker, men utan sitt reselaboratorium så tedde sig detta övermäktigt och en tidig morgon så exploderade den kittel som Rethvan arbetade i, vilket fick till resultat att byggnaden, under brand, kollapsade. Rethvan släpdes ut av sin livvakt och tjänare, men han var så pass illa däran att han svävade mellan liv och död tills hans tjänare rotade rätt på en av hans drycker som sedmera räddade hans liv. Rethvan har redan sett vad han gjorde för fel... Han slappnade av och Cirza behövde väcka honom med en smäll som skulle kunna väckt döda... Branden stannade dessutom inte i byggnaden utan den spred sig.

ÅtererövrngenRedigera

År: Sommaren 2975
När kriget till sist kom spelade Rethvan en avgörande roll för att så många Drunokier som möjligt skulle överleva. Många var de han vårdare och även Mael och dennes hantlangare fick ligga inne för vård hos honom. När kriget till sist var över så fanns det mycket land som gick att köpa. För att göra detta så skuldsatte sig Rethvan, vilket nästan fick förödande konsekvenser då han inte kunde betala av skulderna eftersom hans drycker inte sålde för så mycket pengar han räknat med.

Indrivarna stod i farstun då han till sist lyckades få ur sig de pengarna som behövdes för att betala amorteringarna, men hans nyinköpta mark innebär att hans gods nu har mer mark i sina ägor än vad Mael har vid godset. Detta har gjort att Rethvan har börjat rusta upp sina riddare som han haft planer för under en längre tid. Dessa ryttare skall han nu använda för att lättare kunna utföra läkekonst på avstånd då han personligen tränar dem i läkekonst för att de ska bli skickligare än en vanlig drunokisk läkare.

Skulderna kvarstår dock... Rethvan är skyldig så mycket pengar att han kommer få problem att betala av det om inget drastiskt händer. Han har därför lovat att förse dem han lånat pengar av med förstklassig vård och helande drycker för att förse dem.

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.