Språk[]
För en ordlista, se Thaliska
Språket i Thalamur är ganska invecklat, detta tack vare en lång tradition sen långt innan det Coloniska imperiet. Ord formas oftast genom att slå samman existerande ord som någolunda beskriker det som skall göras. Därför blir t.ex. läderrustning till Curun (Läder) + ash (överkropp) = Curunash. Thalaskiskan är ett så kallat additivt språk, vilket innebär att nya ord kan formas genom att lägga ihop tidigare ord utan begränsningar, förutom att två motsägelsefulla ord inte får följa varandra. T.ex. går det inte att ha liten + stor på följd.
Språket i sig har dock en väldig rik grammatik som formar och böjer ord. Även denna är inspirerad av det Coloniska imperiet, men har på senare år blivit allt mer influerad av faliskan som spritt sig allt mer i hamnstäderna. Det är därför vanligt med cirefadliska låneord bland kuststäderna.
Suffix (Ändelser)[]
Feminina Ord[]
I enkelhet så blir ett ord "feminint" om "-es" läggs till på slutet. Detta leder till att en rustning av läder gjord för en kvinna skulle kallas för Curunashes av en Thalask. Anledningen till att denna ändelse existerar är för att särskilja på mannen och kvinnans ställning i samhället. Det finns också kvar delvis för att det är en simpel förolämpning till de som bara precis behärskar språket.
Plural[]
För att ett ord ska kunna böjas till plural lägger man till "-ti" på slutet. Ett flertal läderrustningar kallas därför för Curunashti. En intressant böjning är flera kvinnor klär sig i rustningar. Eftersom både plural och femininum är så kallade "finita" ändelser, uppstår en del debatter om hur detta skall hanteras. De flesta Thalasker placerar det feminina ordet sist, men kvinnor och jämlika tänkare försöker alltid ha den kvinnliga ändelsen före plural eftersom den då blir mer värd. Alltså kan det skrivas (sägas): Curunashties eller Curunashesti.
Prefix[]
Bestämd form[]
Om man syftar på något specifikt, just ringbrynjan du har på dig eller svärdet du bär (till och med känslan du har), lägger man till Et framför, såvida inte ordet dessutom är femininum. Då lägger man istället till Es. Detta ger då Etcurunash eller Escurunashes för just "ringbrynjan". Det bör påpåekas att det kan bli väldigt lustigt om en man klär sig i en kvinnlig ringbrynja och man vill visa respekt till denne. Då väljer de flesta den manliga bestämda formen, för Etcurunashes, men det är ett specialfall och klassas som gramatiskt inkorrekt.
Ordlista[]
Krigsföring[]
Vapen och Rustningar[]
Rustningar[]
Den typiska Thalaskiska soldaten är klädd i ett lamellpansar, förstärkt med läder och ringbrynja. Detta står i skarp kontrast emot de länder som är omkring, t.ex. Drunok, som har predominant ringbrynja.
Det är absolut inte heller ovanligt att rustningarna är extra tjocka, med ibland så mycket som dubbelvaddering ifall att man skall kriga längre norrut.
För de lätta beridna styrkorna finns det en särskild läderrustning som är bland de främsta rustningar man finner på Mundana. Priset på rustningen gör dock att även ätternas medlemmar drar sig för att införskaffa den åt mer än ett par personer.
Den största landvinningen som gjorts på senare år inom Thalamur är det som gjorts av släkten Abhixia. Man har börjat att på alkemisk väg förstärka rustningarna, vilket inte har någon direkt inverkan på skyddet, men desto mer inverkan på hur pass tåliga rustningarna är. De allra rikaste personerna inom de olika ätterna brukar också, om de har möjlighet, förtrolla sina rustningar och vapen.
Abihixia har också dessutom gjort landvinningar inom alkemin som tillåter inte bara tåligare rustningar och vapen, utan också faktiskt skarpare vapen. Ett hederssvärd som cirkulerar i sabrisk ägo har t.ex. bekräftats ha en övernaturligt skarp egg som troligen härrör ifrån någon form av Thalaskisk process.
Curunash: Den klassiska milisrustningen som var vida spridd innan de reformer som skedde för 50 år sedan. Den är fortfarande extremt använd och man kan hitta stora lager av dessa i många byar runt om i Thalamur. De är så pass vanliga att många som inte har råd med bättre rustning gärna tar på sig dessa för att de ger ett bra skydd till ett rimligt pris.
Irremxan: De klassiska Thalaskiska arm- och benskenorna. De tål mycket stryk och skyddar områden som inte täcks av de andra rustningarna. De är kända för att ofta vara ganska vackert utsmyckade och många armskenor har en dold ficka där man kan trycka in en liten dolk. Det anses vara standard att kunna producera en Irremxan om man är en rustningssmed. Klarar man inte det kommer de flesta kunderna överge den hantverkaren.
Semanseinsevuscurunash: En väldigt fin och oftast utsmyckad läderrustning som bärs av de allra rikast av Thalaskernas styrkor. Denna rustning är designad för att vara lätt och inte hindra sin bärare alls. Det bör noteras att rustningen ses som en av de absolut pråligaste detaljerna man kan ha på sig under ett slag.
Xirnet: En ringbrynjehuva som skyddar hela ansiktet och skallen samt halsen. Endast ögonen lämnas öppna för eventuella anfall och inte ens dessa är lätta att hugga mot då man bär denna. Över denna har man väldigt ofta en öppen hjälm som skyddar skallen ännu mer. Sabrier brukar anse det som ett dåligt tecken att möta en Thalasker med denna huva på sig.
Xorash: Den kraftiga lamellpansarrustningen som de flesta Thalaskiska yrkessoldater bär. Officerare har oftast sina rustningar rikt utsmyckade för att visa sin status och rang för de soldater de har under sig.
| Rustningar | ||||||||
| Rustning | Täcker | Delvärde | Hugg | Kross | Stick | Bryt | Vikt | Pris |
| Curunash | 4-7, 14-20 | 20 | 7 | 9 | 6 | 16 | 8,0 kg | 109 silver |
| Irremxan | 10-11, 23-24 | 6 | 10 | 6 | 8 | 16 | 3.0 kg | 192 silver |
| Semanseinsevuscurunash* | 4-7, 14-20 | 20 | 8 | 10 | 7 | 18 | 6.4 kg | 2560 silver |
| Xirnet | 1-3 | 4 | 12 | 4 | 5 | 17 | 2.1 kg | 168 silver |
| Xorash | 4-5, 14-18 | 12 | 10 | 6 | 8 | 16 | 6.0 kg | 384 silver |
*Rustningen består av en Härdad läderrustning med vaddering samt en förhärdad yta för +1/+1/+1 i rustningsvärden. Den är också gjord lättare två gånger utan nackdelar, därav det vansinnigt höga priset. Även brytvärdet påverkas av härdningen
Fotfolk[]
Folket i Thalamur får oftast nöja sig med enklare rustningar, men det händer att de som anställer dem utrustar dem lite bättre. Vanligast är då den så kallade Xorash, vilket är en tålig lamellpansarrustning. Denna har varit vanlig i Thalamur i lite mer än 50 år och har utvecklats relativt lite sen den infördes. Många är de som efterapat rustningen och den har visat sig särskilt effektiv emot Raunernas pilar och deras spjut.
Det är inte heller helt ovanligt att man, på officerare och liknande, bär denna över en ganska kraftig ringbrynja. Detta ger väldigt bra skydd emot de flesta typer av anfall, men har nackdelen att det oftast blir rätt så tungt. Detta brukar försöka åtgärdas genom att ha ett litet tungt bepansrat elitgarde som kan sättas in där linjen sviktar, medan resten av trupperna rustas lättare så de i gengäld är mer uthålliga.
Detta skiljer sig ganska radikalt ifrån de gamla Thalaskiska armeerna som var väldigt lika de som Colonan en gång i tiden använde. Dessa bar oftast lättare rustningar men förväntades uppfylla samma roll som tungt infanteri, vilket därmed förklarar varför Consaber så ofta drivit undan Thalaskiska trupper ifrån slagfältet med sitt medeltunga infanteri och deras riddare.
Ryttare[]
Thalamurs svar på riddare är deras Seingajvsevus [sejn-Guj-vesus], vilket lättast kan översättas till man med vapen till häst. Dessa är inte alls lika tungt rustade som Consabers riddare, utan är lättare och byggda mer för en snabb kavallerichock följt av en längre strid till hästryggen. Dessa bär väldigt ofta en Xorash med ringbrynjehauberk under samt ett lättare spjut och ett svärd för närstrid. de är väldigt ofta beväpnade med något som liknar Dropsköldar, till skillnad från riddarna i Consaber. Det anses för övrigt vara oerhört ärorikt att döda en sabrisk riddare i strid.
Vapen[]
Thalaskerna har ett vapensmide som går långt tillbaka i tiden. De kanske inte är lika metalurgiskt avancerade som dvärgarna eller har den smidesteknik som Learam, men de har däremot en väl utvecklad smideskonst där stålet och de flesta andra klassiska arbetstekniker inkorporeras.
Det är, sedan armereformerna för 50 år sedan fortfarande väldigt vanligt med lätta vapen hos folket, då detta passar ihop med de nya mer rörliga trupptyperna som folket får utgöra. De tyngre rustade soldaterna bär i gengäld också tyngre vapen för att öka deras slagstyrka. Detta är de som ätterna lägger mest pengar på.
Artilleri[]
Thalamur har, till Consabers förtret, bland den kända världens bästa artilleri. Detta delvis för att de har en lång historia av att belägra sina motståndare, men också eftersom de på sistone har utvecklat sitt artilleri genom dussintals tester. Abhixia, en familj som sysslar mycket med Magi brukar stjäla åt sig äran för att ha utvecklat en alkemisk process som härdar strängen på deras ballistor så att de kan spännas hårdare, men det är i själva verket äten Arginatus som utvecklat processn.
Över lag så består artilleriet mest av ballistor, detta eftersom de kan användas både på slagfältet och emot borgar. Framför allt med de starkare strängarna så kan de ta ut mål på väldigt långa avstånd. Dessvärre har ännu inte Thalamur haft sitt nya artilleri i någon större konflikt, vilket förhoppningsvis kan tala till Consabers fördel i ett stundande krig. Vad de ätter som producerar artielleri också undanhåller är de många problem de har med att faktiskt få artilleriet att göra det som de vill det ska göra. Det har talats mycket om att alkemiskt behandla artielleripjäserna så de blir lättare eller eventuellt få dem att röra sig själva, men än så länge har det funnits för mycket problem med att genomföra detta.
Drakdödaren[]
En av släkterna, Harim, har bara de senaste två åren experimenterat med en hel ny form av artilleri, som de har kommit att kalla för Drakdödare. Konstruktionen är inspirerad av dvärgarnas Krell-Spaz och Krell-Hon-Spaz, men designen är annorlunda. Vapnet är tänkt att slunga ut dussintals stålkulor i luften med ganska stor spridning som därmed får en sorts areaeffekt. Det tilltänkta användningsområdet är emot Consabers flygande Draksvkadron, men utvecklingen har sprungit på problem då den dvärg de anlitade för mekaniken dog plötsligt och förvånande. Det hela rörde sig om inget mer onaturlig än en hjärtattack då dvärgen var till åren kommen, men Harim sjabblade rätt friskt med ärendet och dvärgarna är rätt övertygade om att fult spel ligger bakom, vilket har lett att de vägrar arbeta med projektet. Utan dvärgarnas mekaniska kunnande har Harim varit tvungna att arbeta helt själva.